Ny skolmedicinsk forskning - ett stöd för min modell.

Inflammation – en faktor i genesen för våra vanligaste sjukdomar. Inflammation är den process genom vilken kroppen försvarar sig mot skador och infektioner. Vid inflammation bildas en lång rad substanser, som försvarar mot infektionen eller skadan. Dessa substanser kan emellertid, om kroppen fortsätter bilda dem, ge upphov till negativ påverkan på funktioner och slutligen till sjukdomar. Man talar inom skolmedicinen om långvarig, låggradig inflammation som en gemensam mekanism, som ligger bakom atherosklerosrelaterade sjukdomar, som hjärtinfarkt och stroke, autoimmuna sjukdomar, som ledgångsreumatism och diabetes, degenerativa sjukdomar, som Alzheimer´s och maligna sjukdomar, som cancer. Den inflammatoriska processen är ytterst komplex. Det bildas en lång rad substanser, som kan användas både som indikatorer på processen, t.ex. fria radikaler och C-reaktivt protein och som utgångspunkt för behandlingsstrategier, t.ex. fria radikaler, leukotriener och TNFalfa. Forskning inom detta fält är utomordentligt intensiv. Så har genom samarbete mellan statliga myndigheter, finansiärer och patientföreningar i Sverige avsatts 80 miljoner kronor under en femårsperiod för forskningsprogrammet ”Kronisk inflammation”.

Orsaker till inflammation. Individens genuppsättning, livsstil (kost, motion, rökning, alkohol, övervikt), psyko-social situation, infektioner, åldrande, brister på essentiella näringsämnen, ogynnsam miljö är faktorer, som påverkar risken för en långvarig inflammatorisk process. Här är inte läge att gå närmare in på dessa relativt välkända fakta. Jag vill bara ta upp tre särskilt intressanta, och kanske inte så allmänt kända faktorer. Virusinfektioner, t.ex. herpesvirus, kan ligga inaktiva hos 70-100% av befolkningen, men medverka i uppkomsten av inflammation. Forskare vid Karolinska Institutet i Stockholm har visat, att cytomegalvirus spelar en kausal roll i utvecklingen av hjärt-kärlsjukdomar, cancer och autoimmuna sjukdomar. Bildning av oxidationsprodukter mellan proteiner, socker och lipider vid tillagning av mat, kallade AGE och ALE, bidrar till den inflammatoriska processen och kan därmed vara sjukdomsgrundande. Varje individ har en unik genuppsättning, som påverkar hur individen reagerar på yttre faktorer. Analyser finns redan, som kan ge information om vem som är särskilt känslig för vad.

Behandling av inflammation. Läkemedel. Ett flertal gamla välkända och nya läkemedel ingriper alla på olika sätt i den inflammatoriska processen. Detta gäller kortison och icke-steroida antiinflammatoriska medel (NSAID), som interfererar med bildningen av proinflammatoriska prostanoider (ämnen som bildas från omättade fettsyror, fr.a. arakidonsyra). Omega-3 fettsyror, särskilt EPA och DHA ombildas i kroppen till antiinflammatoriska prostanoider och är därför av värde för att motverka inflammation. Nya medel med verkan mot en speciell inflammationsfaktor, TNFalfa, har gett mycket uppmuntrande resultat vid behandling av ledgångsreumatism och flera andra tillstånd. Nackdelar med dessa medel är risk för farliga biverkningar samt extremt hög kostnad. Stycket om Varningar och Biverkningar i FASS om ett av dessa medel upptar mer än 6 sidor! Liknande resonemang om biverkningar kan föras för azatioprin, metotrexat och kortison. Livsstilsförändring. En bra kost, lämplig motion, ingen rökning, fasta, vegetarisk kost, kosttillskott, psyko-social optimering kan spela stor roll, kanske fr.a. som prevention. Även som behandling kan det fungera utmärkt, vilket visats i många studier. Egentligen är livsstilsmodifikation den i särklass viktigaste åtgärden för samhället att stödja, om den av Bengmark förutspådda katastrofen skall kunna undvikas (Kap.8). Antioxidanter. I en doktorsavhandling 2005 visade Johanna Helmersson, att en låggradig kronisk inflammation med en ökad bildning av fria radikaler kan utgöra bidragande orsaker till varför tobaksrökning och diabetes leder till åderförkalkning. Hon visade även att hög nivå av antioxidanten selen minskade risken.

Vilken behandling är att föredra? Det finns således idag oerhört mycket kunskap om mekanismer som ger upphov till kronisk-degenerativa sjukdomar. Behandlingen måste gå ut på att förhindra inflammation genom att samhället satsar på information om och stöd mot de väl kända riskfaktorerna. I avvaktan på full effekt av sådana åtgärder, men även senare för dem som ändå blir sjuka, kan vi satsa på Befintliga och nya läkemedel. Dessa kan vara effektiva, men blir extremt kostsamma och har svåra biverkningar. Vi kommer helt enkelt inte att ha råd (Se kap.8, citat från Stig Bengmark i Läkartidningen). Att bryta inflammationens onda cirkel med antioxidanter enligt i denna bok beskrivna modell, gärna i kombination med andra metoder, som kan förstärka effekten, t.ex. omega-3-fettsyror.

Det som händer nu inom forskningen gör mig mycket optimistisk om att vi inom en snar framtid kommer att se ”Den Nya Medicinen” förverkligad.